jaha, då är det ett nytt år och nya löften...

Min man och jag är varandras motsatser...och då blir det en hel del konflikter och prestigetävlande om vem som ska få igenom sin vilja!!

Jag är   den så kallade "slösa" han den "ekonomiska" (Jag lovar varje år att jag ska slösa mindre..)

Jag är " impulsiv" han är"tänkande"

Jag är "romantiker" han är "praktiker"

Jag är en "partypingla" han trivs bäst med "lugna hemma kvällar"

Jag är färgad och han är vit

Trots våra olikheter finns det en pirrande kärlek emellan oss som binder oss samman...

Hej hej!

Nu var det ett tag sedan jag skrev men nu är jag här igen med mina funderingar om livet...

Vårterminen har sparkat igång och därmed också slut på sovmorgonen. Idag undrar jag hur får man en lugn morgonrutin innan skolan utan att behöva tjata om varenda tugga på frukosten...vill ju helst inte behöva väcka dom 5 på morgonen!!!!

Julen är ju alldeles underbar!!! Varför är det ändå så många som inte tycker om den?

Det skapas ju så många tillfällen att få mysa extra mycket med nära och kära. Många som inte gillar julen fixerar sig för mycket på julklapparna...om man nu inte har råd med julklappar satsa då på  att vara lite kreativ,laga god mat tillsammans,duka vackrare, tänd ljus,bulla upp med kuddar och filtar,hitta på egna fantasi sagor(uppskattas enormt)...sluta inte att fira jul se möjligheterna till att skapa vackra minnen!!

Negativa personer kan verkligen få en att må dåligt!

Varför är det inte självklart för alla att sträva efter att skapa en bra dag? Vad man än jobbar med så tycker jag att man ska ha en positiv inställning när man kliver in på sitt arbete. Det kan ju inte vara så ansträngande att ge någon ett varmt leende...att ge ett leende är en god start på dagen!

Hur lyckas man att skapa harmoni när man har en 12-åring som vill synas och få sista ordet!Detta gör att vi "munhugger" ofta med varandra och ljudnivån höjs...8-åringen tycker inte om att bli tillsagd tex. om man ska iväg och jag säger ordet "skynda"dej eller "plocka" i ordning...3-åringen "kan" allt själv och är sååååå bestämd!

Har läst många böcker om trots men i ärlighetens namn hur lätt är det inte att vara efter klok...jag skulle inte ha skrikigt,varför visade jag mig inte lugn, varför lyssnade jag på syskonenens tjafs...

Jag vill ju bara att hjälpa till och vägleda dom rätt...men det blir så fel!